torsdag 30 juni 2011

Guds ögonsten

Under några varma sommardagar funderade lägerdeltagarna kring temat Guds ögonsten. Vad betyder det ? På www.alltombibel.se kan man läsa om ögonsten: Något mycket värdefullt. Något som är föremål för någons uppskattning eller kärlek. 

Så ser Gud på oss, vi är värdefulla, uppskattade och älskade. Helt utan vår egen förtjänst och oavsett vilka dumheter vi gör. Kan man ta till sig orden om att man är älskad får det konsekvenser.

Kärlek och känslan av att vara älskad förknippas med känslan av att ha värde. Den som är älskad har ett värde och livet har en mening. När man inte är älskad är man värdelös och har då egentligen inget skäl att leva. Logiskt resonemang?

Guds kärlek följer andra regler, den finns där oavsett vad logiken säger. Den fanns där innan människan föddes och den följer med henne under hela livet. Den kärleken ger människan ett värde även då alla andra säger nej. Om denna kärlek och upplevelsen av att vara älskad har Margareta Melin skrivit:

Jag är fin
för du har skapat mig.
Jag är dyrbar
för du älskar mig.
Skön är jag
 i dina ögon
en ädelsten i din hand.

Därför kan det kvitta
om någon säger
att jag är värdelös och dum.

In i mitt hjärta viskar du sanningen:
att jag är värd
mer än guld.

Jag är din ögonsten
din hemliga skatt.
Du är glad att jag finns till.
Jag vill tacka dig så länge jag lever
och aldrig glömma vem jag är.

Ha en skön sommar!

Eija Grahn
diakon

torsdag 2 juni 2011

Guds härlighet

En av fördelarna med att bo i Åbo eller s:t Karins är att vi är så nära till havet. Det är något speciellt med att gå ner till havet under sommaren och låta solen smeka ens kinder. Där vi havets kant kan vi förnimma något förundransvärt. Guds skapelse kallar på oss och vi fylls med ett hopp och en kärlek som bäst sammanfattas med Faderns egna ord i Jes 43:1: Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig mitt namn, du är min.

Jag tror att många av er som under sommaren vistas på sommarstugor känner igen denna känsla. Kanske kommer den efter ett bastubad eller en god sommarmiddag. Du går ner till vattnet, sitter på bryggan och bara andas in heligheten. Sommarsolen som omfamnar dig med sin värme blir ett levande tecken på Guds härlighet. Ett tecken på att Gud, trots allt, håller allt i sin hand. Ett tecken på att Gud älskar dig.

Sommaren är en fantastisk tid av den anledningen, ty då förmedlar skapelsen Guds härlighet till oss. Men inom vår församling och hela den världsvida kyrkan har vi i vår tradition även annat som förmedlar

denna härlighet. Vi har Guds ord som talat, läst och genom synliga gester (liturgin) visar på en annan värld, en värld bortom denna. Sakramenten låter oss även förnimma Guds härlighet. Jag tror att många håller med om att det är svårt att tänka sig stunder där det heliga känns mera närvarande som när någon döps eller när man tillsammans med den övriga församlingen delar nattvardsmåltid tillsammans. Och vi ser också Guds härlighet i kärleken till nästan. När vi lever efter Guds vilja och tar det vi får genom gudstjänsten ut till vardagen. Då är verkligen, som vi ber i Herrens bön, Guds rike mitt ibland oss.

Sommaren har just börjat och nu skall vi njuta och ta för oss av det goda i skapelsen (dock inte så att den skadas). Vi skall äta jordgubbar och plaska i vattnet. Vi skall beundra den vackra naturen som är mera magnifik än den vackraste tavla. Och för vissa av oss är det även viktigt att vi får en chans att vila som en belöning för hårt arbete under våren. Men efter att sommaren är slut får du känna trygghet i att sommarsolen inte slutar glöda. Den fortsätter att värma i din församling. Sommarsolen omsluter dig genom Ordet, sakramenten och kärleken till nästan. Ty i församlingens gemenskap förnimmer vi Guds härlighet.


Himlen förkunnar Guds härlighet,

himlavalvet vittnar om hans verk.

Dag talar till dag därom

och natt undervisar natt.

Det är inte tal, det är inte ljud,

deras röster kan inte höras,

men över hela jorden når de ut,

till världens ände deras ord.

Där har han rest ett tält åt solen,

den liknar en brudgum som lämnar sin kammare,

en hjälte som gläds åt att löpa sin bana.

Den stiger vid himlens ena ände

och når i sitt kretslopp den andra.

Ingenting är gömt för dess glöd.

Ps 19:2-7

Ha en välsignat skön sommar!

Fredrik Portin