torsdag 30 juni 2011
Guds ögonsten
torsdag 2 juni 2011
Guds härlighet
Jag tror att många av er som under sommaren vistas på sommarstugor känner igen denna känsla. Kanske kommer den efter ett bastubad eller en god sommarmiddag. Du går ner till vattnet, sitter på bryggan och bara andas in heligheten. Sommarsolen som omfamnar dig med sin värme blir ett levande tecken på Guds härlighet. Ett tecken på att Gud, trots allt, håller allt i sin hand. Ett tecken på att Gud älskar dig.
Sommaren är en fantastisk tid av den anledningen, ty då förmedlar skapelsen Guds härlighet till oss. Men inom vår församling och hela den världsvida kyrkan har vi i vår tradition även annat som förmedlar
denna härlighet. Vi har Guds ord som talat, läst och genom synliga gester (liturgin) visar på en annan värld, en värld bortom denna. Sakramenten låter oss även förnimma Guds härlighet. Jag tror att många håller med om att det är svårt att tänka sig stunder där det heliga känns mera närvarande som när någon döps eller när man tillsammans med den övriga församlingen delar nattvardsmåltid tillsammans. Och vi ser också Guds härlighet i kärleken till nästan. När vi lever efter Guds vilja och tar det vi får genom gudstjänsten ut till vardagen. Då är verkligen, som vi ber i Herrens bön, Guds rike mitt ibland oss.
Sommaren har just börjat och nu skall vi njuta och ta för oss av det goda i skapelsen (dock inte så att den skadas). Vi skall äta jordgubbar och plaska i vattnet. Vi skall beundra den vackra naturen som är mera magnifik än den vackraste tavla. Och för vissa av oss är det även viktigt att vi får en chans att vila som en belöning för hårt arbete under våren. Men efter att sommaren är slut får du känna trygghet i att sommarsolen inte slutar glöda. Den fortsätter att värma i din församling. Sommarsolen omsluter dig genom Ordet, sakramenten och kärleken till nästan. Ty i församlingens gemenskap förnimmer vi Guds härlighet.
Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.
Dag talar till dag därom
och natt undervisar natt.
Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord.
Där har han rest ett tält åt solen,
den liknar en brudgum som lämnar sin kammare,
en hjälte som gläds åt att löpa sin bana.
Den stiger vid himlens ena ände
och når i sitt kretslopp den andra.
Ingenting är gömt för dess glöd.
Ps 19:2-7
Ha en välsignat skön sommar!
Fredrik Portin