onsdag 7 december 2011

Inför barnet i krubban

Att ställa fram en julkrubba i hem, skolor, kyrkor, skyltfönster och andra platser är en nygammal sed. Julkrubban har sin förebild i det som den helige Franciscus gjorde julnatten 1223. Franciskus ville för invånarna i den lilla bergsbyn Greccio lyfta fram julens händelse på ett enkelt och folkligt sätt. I en grotta i bergen iordningsställde Franciskus en krubba med halm. Runt krubban placerade han levande djur, en oxe, en åsna och ett lamm. Genom franciskanerna spred sig bruket att iordningsställa julkrubbor, inte kanske med levande djur, men med figurer av trä, keramik eller annat material. I Åbo, som strävar efter att vara Finlands julstad, kan man se julkrubbor på många ställen i det centrala Åbo. I Domkyrkan finns en liten unik julkrubba i Johannes döparens kapell. Kapellet finns genast till vänster då du kommit in i själva kyrksalen och intill kapellet hänger också Domkyrkans votivskepp.

Hieronymus samtal med Jesusbarnet

Kyrkofadern Hieronymus, som föddes 342 i Kroatien, är mest känd för sin latinska bibelöversättning Vulgata. Hieronymus bodde flera år i Rom, där han blev en populär själasörjare bland stadens societetsdamer. Trött på den kyrkliga maktkampen och alla intriger flyttade han till Betlehem där han bodde i över trettio år, fram till sin död år 420. Rätt känd är en liten meditation av Hieronymus, där han berättar hur han ofta har ett samtal med Jesusbarnet.

Hieronymus inleder samtalet: ”Ack, herre Jesus, hur du fryser och darrar, hur hårt du ligger för min salighets skull! Hur skall jag kunna ge något till dig i stället? ” Hieronymus upplever att barnet svarar honom: ”Jag önskar ingenting käre Hieronymus. Ge dig tillfreds! Jag skall bli ännu torftigare i örtagården och på det heliga korset.”

Ett samtal om de riktiga gåvorna

Hieronymus fortsätter: ”Kära Kristusbarn, jag måste nödvändigt få ge dig alla mina pengar.” Men då svarar Jesusbarnet: ´Himmel och jord tillhör mig. Jag behöver inga pengar. Ge dem i stället åt de fattiga, och jag skall betrakta det som om det skulle ha getts åt mig.” Hieronymus är envis och fortsätter: ´Kära Kristusbarn, det vill jag gärna göra, men jag måste få ge dig något. Annars dör jag av smärta.” Då svarar barnet: ”Käre Hieronymus, eftersom du är så frikostig, så skall jag säga dig, vad du skall ge mig: Ge mig dina synder, ditt onda samvete och din förtappelse.” Hieronymus svarar: ´Vad skall du göra med allt detta?” och han får höra barnet säga: ”Jag vill ta dem på mina skuldror - det skall vara min härlighet och mitt herradöme. Jesaja har ju förutsagt, att jag vill bära och ta bort alla dina synder.”
Då börjar Hieronymus gråta: ”Barn, kära Kristusbarn, hur har du inte rört mitt hjärta! Jag trodde att du ville ha något av mig, och så vill du bara ha det onda hos mig. Ta bort vad som är mitt! Ge mig vad som är ditt så blir jag fri från synden och viss om det eviga livet.”

Jag tycker att Hieronymus samtal med Jesusbarnet säger oss vad som är julens verkliga innehåll. Kanske du och jag kan försöka bli stilla en stund och föreställa oss att vi liksom Hieronymus samtalar med barnet i krubban.

Jag önskar dig en välsignad julhelg

Eero Sepponen
kyrkoherde