tisdag 1 januari 2013

Nyårspredikan 2013

När jag ser tillbaka på livet i vår församling under 2012 ser jag ett omvälvande år. Ett händelserikt och välsignat år. Från mitt perspektiv är det framförallt två saker som står ut bland allt det som har hänt.

Det första är de många nya medarbetarna i vår församling. Ny församlingspastor, ny ungdomsarbetsledare, ny församlingssekreterare, ny kantor, ny kyrkoherde, ny församlingssekreterare igen, ny församlingspastor igen och ny diakonissa. Det här har förstås också inneburit att många medarbetare har tackat för sig och gått vidare till nya uppdrag och äventyr, eller tagit paus för att fokusera på annat viktigt. 2012 har präglats av många hejdån och många välkomstord. Det har inte varit lätt att säga farväl och det har inte varit enkelt att så många nya kommit på en gång men ändå känns det berikande och välsignat att nya människor har velat gå in i tjänst för vår församling och dela sina liv och gåvor med oss. Vi får alla fortsätta att be för dem och stöda dem i deras uppdrag i vår församling.

Det andra som står ut är högmässan, gudstjänsten, som vi de senaste åren, och alldeles särskilt under 2012, har lagt allt större energi och kärlek på. Vi har startat gudstjänstgrupper och gjort skriftskolan gudstjänstcentrerad. Orden att gudstjänsten är centrum i församlingens liv och verksamhet har fått bli kött. Inte heller det arbetet har varit lätt eller enkelt men jag tror att vi är på rätt väg.

En aha-upplevelse för mig i gudstjänstarbetet har varit vikten av att konkretisera liturgin och undervisa om gudstjänstens betydelse i våra liv. Sex viktiga ord i gudstjänsten har gått som en röd tråd i skriftskolarbetet och ungdomsverksamheten och jag har också predikan om några av dessa under året som gått. Dagens kyrie, dagens gloria, dagens sanctus och dagens Agnus Dei. En dag som denna kan man ju fundera på vad som har varit årets kyrie, gloria, sanctus och Agnus Dei under 2012?

Mitt kyrie, dvs det som har varit tungt att bära, har nog varit timmarna som inte riktigt räckt till och att det funnits så många människor  i min närhet som kämpat med att orka med det som livet fört med sig. Herre, förbarma dig över oss.

Mitt gloria, dvs det som jag har varit glad och tacksam för, har varit de nya underverken som i min vänkrets har kommit till världen under året och skribaförnyelsen och alla de fina ungdomarna som jag fått möta och dela liv med. Ära vare Gud i höjden!

Mitt sanctus, dvs det som har burit en doft av helighet och gudsförundran, har varit den sommarsköna skapelsen i mitt sommarparadis och den vackra vita snöfyllda skapelsen som vi fick njuta av fram till och med julen. Och framförallt mina nära och kära, min familj och mina vänner som jag har fått dela mitt liv och min vardag med. Helig, helig, helig är Herren Sebaot!

Mitt Agnus Dei, dvs det som har fått mig att bekänna och lovsjunga Frälsaren, har varit de frukter som vårt arbete i församlingen burit och den befrielse som vårt samhälle och vår ibland så onda värld längtar efter. O Guds lamm som bär världens synd, ge oss din frid.

Vad har varit ditt kyrie, ditt gloria, ditt sanctus och ditt Agnus Dei?

När jag nu ser framåt på livet i vår församling under 2013 är det fortfarande samma två saker som står ut. Jag tror att de många nya medarbetarna och de förändringar som är på kommande fortsättningsvis kommer att göra arbetet utmanande och turbulent. Samtidigt innebär nya medarbetare nya visioner, ideer och perspektiv. Jag tror och hoppas också att gudstjänstcentreringen kommer att prägla allt det vi gör i församlingen. Att orden fortsättningsvis ska få bli kött och att diakonin och barnen ska få en ännu större plats i gudstjänstlivet.

När du ser tillbaka på ditt eget liv under 2012 hur såg det ut? Vad är det som står ut bland allt det som har hänt? Och när du ser framåt på livet under 2013 hur ser det ut? Vad är det som står ut bland det som du ser fram emot? Är det med tillförsikt eller oro som du ser fram emot året som inleds idag? Eller kanske en blandning av båda två?

Gudstjänsten inleds och avslutas med bön om välsignelse och med korsets tecken. Vi får idag inleda vårt nya år i församlingen och i våra egna liv med bön om välsignelse och med korsets tecken. När vi samlas till gudstjänst gör vi det i den treenige Gudens namn och närvaro och vi får idag inleda året i den treenige Gudens namn och närvaro.

I kolosserbrevets tredje kaptiel uppmanas vi att låta allt vad vi gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn. Jesu namnsdag som vi firar idag ger en riktpunkt för året som kommer: att göra allt i Jesu namn och att lämna allt i Jesu namn. Det är ett uppdrag och en kallelse som vi inte klarar av på egen hand. Vi behöver varandras och framförallt Herrens hjälp Vi behöver samlas till gudstjänst, högmässa, varje vecka för att ta ut riktningen och lämna allt i Jesu namn och vi behöver varje dag be om hjälp och nåd i Jesu namn.

"Hur ljuvligt klingar Jesu namn
för varje trogen själ.
Det lindrar kval, det helar sår,
det fröjdar mig så väl.

Det lyfter upp ett krossat mod,
det stillar storm och strid.
Åt hungriga det skänker bröd
och ger den trötte frid.

O dyra namn, min sköld, min borg,
min klippa och mitt råd,
min rika, aldrig tömda skatt
av outsäglig nåd.

Min frälsare, min vän så god,
min konung och min Gud,
mitt liv, mitt allt, dig bringar jag
med fröjd min lovsångs ljud."
(Psb 296)

Amen.

Mia Bäck
Församlingspastor