Uttrycket ”banta” kommer från
en engelsman William Banting (1797 -1878),
som blev känd över stora delar av Europa och Amerika som författaren av
de första moderna bantningsråden. William
Banting påstår i sin bok ”Letter on corpulence, addressed to the public”, att hans
fetma inte berodde på vare sig brist på kroppslig aktivitet eller överdrivet
ätande. Vidare påstår han, att om man väl väljer en diet av lämplig kvalitet så
behöver man inte tänka på hur mycket man äter. Banting skriver: ”Jag kan nu med
visshet säga, att dietens kvantitet tryggt kan överlåtas åt den naturliga
aptiten och att man endast behöver inrikta sig på kvaliteten för att lindra och
bota korpulens”. Om man bara stirrar sig
blind på kalorier är det lätt hänt att man äter fel saker och ständigt går omkring
med hungerkänslor och då är det också svårare att lyckas.
Banting var inte, som man
kanske skulle kunna tro, läkare eller näringsfysiolog. Banting var finsnickare
och begravningsentreprenör och hans kunder tillhörde de rika – bland annat
gjorde han Hertigen av Wellingtons begravningskista. Banting var en respekterad
affärsman i London som bland annat hade privilegiet att omhänderha begravningen
av kungligheter och andra kända personer. Han hade bland annat titeln “
Undertaker of the prince of Wales”. Han var 165 cm lång och vägde
90 kilo. Han var så orörlig att han inte ens kunde knyta skorna själv. Till
sist var han så tung att han knappt kunde ta sig ner för trapporna i sitt hus.
Han fick treva sig baklänges nedför trappor på grund av ledvärk och ”pustade
och svettades enormt”. Dessutom hade han ett besvärande navelbråck och hans syn
och hörsel hade börjat försämras. Vid 66 års ålder insåg han att
något måste göras och gav sig ut på långpromenader och rodd och badade
regelbundet bastu. Men i stället för att gå ned i vikt ökade aktiviteterna bara
hans aptit och därmed hans kroppshydda.
Hur kom han slutligen till
klarhet om den behandling av övervikt som fått världsrykte? Jo, det berodde
faktiskt på en tilltagande hörselnedsättning. Efter en tid kom han i
kontakt med öronläkaren William Harvey. Detta möte blev en vändpunkt i
Bantings liv, vilket han ingående beskriver i sin bok, som första gången
publicerades 1863. Banting ordinerades en diet som var fattig på kolhydrater
och fett men rik på protein och han magrade hela 20 kilo på ett år. Midjemåttet
minskade med 12 tum. Harvey var en läkare med empati och
helhetssyn, men hur fick han ihop övervikt med hörselnedsättning? Han menade
att fettinlagring tryckmässigt påverkade hörselorganet. Det är givetvis i dag
en udda förklaring, men kanske utgjorde beskedet ett extra incitament för
Banting att ta sin övervikt på ett större allvar än tidigare. Viktigare var att
Harvey studerat Claude Bernards nya rön om leverfunktion och ämnesomsättning,
vilka han nu försökte tillämpa på sina patienter.
Bantings bok blev en succé och
såldes i tusentals exemplar. Han utdelade skriften gratis till vänner och
bekanta eftersom ingen seriös tidning ville trycka den, vilket kanske berodde
på följande kritiska uttalande: »Det tyckes mig som om fetma inte vunnit vederbörlig
förståelse hos läkarkåren och gemene man.« Läkarkåren tyckte nämligen att
Bantings bantningsråd är humbug. Skriften utkom i flera upplagor och översattes
bl. a till svenska av en doktor Edward Edholm (»Bantings kur mot korpulens«,
tredje upplagan, Bonniers, 1880).
William Banting var en ovanlig
bantare i det att han lyckades hålla sin vikt. Dietföreskrifterna
var i stort sett följande: Minska på bröd, smör, mjölk, socker och potatis. Ät
gärna fisk och kött men inte lax och fläsk. Sedan gäller det givetvis som
alltid att iaktta måttlighet, uthållighet och regelbunden viktkontroll. I sin bok
beskriver Banting sitt förbättrade hälsotillstånd på följande sätt: ”Jag har
aldrig mått så bra på 20 år, midjemåttet har gått ner, jag kan gå ner för
trapporna och upp utan besvär, sköta arbetet och mitt navelbråck ger mig inte
längre några besvär. Synen är förbättrad liksom hörseln.” I det här fallet inträffade det anmärkningsvärt
att hörseln förbättrades. Doktor Harvey, som var öronläkare, lyckades tydligen
behandla ett fall av hörselnedsättning med viktreduktion!
Kaisa, Aurelias vaktmästare
,