Blogg Juni 2012

Under fastan hade vi i år en läsecirkel kring Patrik Hagmans bok: Om Kristet motstånd. Diskussionerna gav upphov till många givande och intressanta diskussioner om vad det innebär att vara kristen i dagens samhälle och hur man som lärijunge till Jesus lever ut sin kallelse på bästa möjliga sätt.

I Kyrkpressen, nummer 22 som kom ut den här veckan, kan du läsa ett helsidesreportage med amerikanen Shane Claiborne som skrivit bland annat boken: Den oemotståndliga revolutionen. Att läsa den boken har förändrat många människors liv. Speciellt som jag bor i ett Kristet kollektiv som influerats av de berättelser som blommat upp när människorna i Shanes närhet börjat leva som Jesu händer, fötter och ögon i vår värld, så var det en mycket speciell upplevelse att vara upp till Jakobstad för att lyssna på och möta denna mycket ordinära och ödmjuke man, när han för första gången besöker Finland. Shane, som själv myntat uttrycket “vardaglig rebell” om hur det kristna livet kan se ut, uppmanar oss att ta Jesu ord på allvar, i våra liv och i vår gemenskap. Hur skulle ditt hus, ditt kvarter, din stadsdel eller din stad se ut ifall alla som var aktiva i kyrkan började leva som om Jesus på riktigt hade ALL kraft på jorden och i himlen att hela de sjuka, hjälpa de förtryckta, stöda de utstötta och bjuda in de som lämnats utanför och blivit osynliga OCH att Han erbjudit dig oändliga resurser att delta i denna uppgift? 

Under helgen frågade sig Shane hur vårt land skulle se ut, ifall de kristna inte var kända för vad de vänt ryggen till, fördömmer eller är emot, utan istället för stod upp för den oändligt förlåtande och givande kärleken och inklusiva gemenskapen som Jesus visade var än han gick fram och bemötte människor med? I The Simple Way kommuniteten i Philadelphia, som Shane kommer från, har man satt tron i handling genom överraska världen med  Godhet genom följande punkter:

1. Omstrukturera ödelagda områden och platser i vårt samhälle så att de tillfaller Guds rikes verklighet. I praktiken syns detta genom att man flyttat in i ödelagda och förfallna hus och kyrkor mitt i innerstadens slumområden och rustar upp dessa till nytt Liv.
2. Dela ekonomiska tillgångar med alla i nöd, i ens omgivning. Vilket i praktiken sker så att man lagt upp fonder för sjukvårdskostnader och utbildningsmöjligheter för barn och unga samt det ekonomiska stödandet av dem som vill jobba deltid eller heltid med volontärsarbete inom gemenskapens behov.
3. Tilldela Gästfrihet gentemot främlingar. Vilket levs ut så att dörren alltid är öppen för främlingar och utstötta.
4. Sörja ras & annan sorts diskriminering i kyrkan, världen o mitt i bland oss samtidigt som man aktivt söker rättvis försoning. Detta syns bland annat genom att alla raser och människor med olika sexuella läggningar får bo och leva sida vid sida med varandra i gemenskapen.
5. Ödmjukt söka underordna sig Kristi Kropp, kyrkan.
6. Medvetet låta sig formas i Kristi fotspår och gemenskapens överenskommelser och de gamla tankarna kring att vara novis.
7. Stärka och verka för det gemensamma livet för dem som valt att intentionellt leva tillsammans i gemenskapen
8. Stöda celibata singlar & monogama familjer och deras barn
9. Geografiskt hålla sig nära de medlemmar av gemenskapen som valt att följa en gemensam livsregel.
10. Ta hand om den del av Guds skapelse som blivit dig given att vårda och stöda den lokala ekonomin i ditt område. Detta syns bland annat genom att man tagit över övergivna och nedbrända hus och gjort om dem till parker med lokalkonst eller ställen för odling av grönsaker och mat.
11. Bygga för fred mitt ibland våld och verka för konflikthantering i ens omgivning följandes exemplen i Matt.18
 Förbinda sig till ett disciplinerat kontemplativt liv. Vilket levs ut i ett gemensamt läsande av tideböner i gemenskapen.

Hur skulle detta se ut i Finland? I din stadsdel? I ditt liv? Vilka är de nödbehövande, utstötta, sjuka och ensamma i din omgivning? Vilken sorts konflikter och våld finns på din arbetsplats? Vilka är det som är livlösa och utsvultna i din familj eller vänskapskrets, som skulle kunna väckas till liv genom Kärleksfulla hyss och kreativa lösningar? Det är inte frågan om ännu en börda att bära eller uppgift att genomföra, utan hur kan vi tillsammans hitta på sätt med vilka Guds Godhet får överraska och överrumpla? Hur längtar ditt Hjärta efter att se skönhet, upprättande, rättvisa och godhet spridas och ta form på din gårdsplan, arbetsgemenskap eller din parkeringsplats? Vilka är de där enkla små stegen, genom vilka du kan bli mera närvarande för dina medmänniskor? Bättre på att se, lyssna och höra, vad dina vänner går igenom? Bjuda in djupare lager i dina relationer, mera kontinuitet i dina möten med människor? Hur kan du göra så att dina grannar och barnens vänner eller bekanta känner sig hemma och välkomna, när de besöker dig - är det genom att stressa och yra kring allt som är ogjort eller genom att låta dem själva få plocka ut tekoppen från köksskåpet när törsten kommer på?

Det är enbart fantasin som lägger gränserna - så låt oss Bjuda in Jesus att drömma Guds drömmar tillsammans med oss för våra liv, för våra grannskap, för vår stad och vårt land! Låt oss sedan ta en syster eller broder i handen och våga kasta oss ut i att pröva de visioner som vi fått! Låt oss tillsammans riva de murar som så lätt byggs upp mellan dig och mig, oss och dem, vi och de andra. I Jesus är vi alla ett!

Ekofasta - en utmaning i fastetid

Är det bara jag eller har fasta och fastetiden blivit mera uppmärksammad i år? Flera av mina vänner fastar på olika sätt, på Facebook har fastebesluten delats och på nätet hittar man flera fastebloggar. I vår församling träffas en fastegrupp som tillsammans läser boken ”Om kristet motstånd”, skriven av Patrik Hagman. Och när jag knäpper på tv:n en morgon sitter det en präst i studion och pratar om kyrkans fastekampanj Ekofasta – en kampanj som vill inspirera till ett mera måttfullt och miljövänligt liv och motverka klimatförändringar.

Fastan kan se ut på många olika sätt, men i centrum finns vår relation till Gud, våra medmänniskor och oss själva. Hur kan dessa relationer fördjupas? Här kan vägen och sätten se olika ut. Någon lämnar bort tv-tittandet under helgerna och väljer att läsa Bibeln eller en adaktsbok i stället, eller kanske ringa vänner och bekanta som man så länge önskat hålla kontakt med. En annan avstår från kaffe och sötsaker och ger pengarna till insamlingen Gemensamt Ansvar. Fastan har både inre och yttre vägar.

Själv inspireras jag i år av Ekofastan och jag bestämmer att den för min del ska handla om att ta hand om saker (kläder, föremål osv) jag redan har, medan jag undviker att köpa nytt. Jag planerar att göra alla de där små sakerna: sy i knappar på koftor, stoppa sockor, inventera frysen och använda det som finns, ta bort stearin från dukar som legat ett år i tvättkorgen, plantera om den stackars blomman som får allt mindre utrymme i sin kruka o.s.v. Jag tror att om jag tar mig an de här ogjorda sakerna som samlats på hög skapar jag ett större utrymme i hjärtat (irritationen lättar). Jag blir medveten om de saker jag har samtidigt som det är en övning i omsorg och tacksamhet. Det där utrymmet i hjärtat hoppas jag ska få kunna fyllas med t.ex. det goda som boken ”Bibelns pärlor” av Martin Lönnebo ger – en bok som är min följeslagare under fastan.

                                  

Men redan dag två i fastan får sig mina fina planer en törn. I fastedagboken har jag den 23.2 skrivit: Jag gick förbi Butiken. De hade rea. Jag gick in. Upptäckte först en -70 procents rea. Ännu allting lugnt. Bara två ljus och några klistermärken i korgen. Men sen skylten: ”Fyll kassen med så mycket den tål och betala 5 euro”. På hyllorna fanns det mest sådant man klarar sig utan så jag tänkte först att det inte ens blir aktuellt att ta en kasse. Ack inte. Där stod jag plötsligt med en öppnad kasse och tryckte in en ljuslykta och en bricka. Och när man väl är så långt och inser att oberoende av vad jag handlar härnest – om det ryms i påsen  betalar jag ändå samma sak. Alltså blev det ytterligare: bokmärke, bordduk,  fula kort (men vars kuvert jag kan använda),  mera inte-särskilt-fina-klistermärken, två påskljusstakar, en liten skål som jag snabbt motiverade för mig själv att jag ska så påskgräs i.

           

Kassen tynger när jag bär den hem. Den väger mera än sakerna jag har i den. Den väger känslan av fastemisslyckande. Det var ju inte så här det skulle gå. Jag skulle ju ta till vara saker, undvika att skaffa nytt. Särskilt inte fler ljusstakar och lyktor.

Kristus är världens ljus, tänker jag lite matt när jag packar upp mina ljusprylar och annat smått på köksbordet, men småningom blir orden en inre bön: ”Kristus – kom och var världens ljus. Mitt bland mina inköp den här fastetiden.”

Kanske är det så att man mitt uppe i en präktig fasta som slår slint kan höra Gudshjärtat tydligare just tack vare att det inte blev som man tänkt sig?

Malena Björkgren

församlingspastor

Bibelns år i Åbo svenska församling

Julnatten enligt Legobibeln se: http://www.thebricktestament.com/

Barnens bibel är en fantastisk bok! Bibeln som sådan är så full med svårtlästa sidor att få har läst och studerat alla dessa sidor. Men barnens bibel borde också alla vuxna  läsa! Där finns alla de underbara berättelserna om Noa, Abraham, Isak och Jakob, Mose i vassen, Kung David, Daniel i Lejongropen, för att inte sedan tala om nya testamentets berättelse om Jesu liv och apostlarnas äventyr. Allt i en kompakt och lättläst bok och med bilder!

Min favoritberättelse är  om Josef, Jakobs älsklingson som säljes som slav till Egypten. Vilken historia och vilket livsöde han fick! Levde först som pappans favoritbarn, fick utbildning och behövde inte utföra sådant hårt kroppsligt arbete som hans övriga bröder. Han var speciell, just det som de flesta barn önskar sig: vara utvald, ha en speciell begåvning, var betydelsefull, inte bara en i massan.

Men det hade sitt pris att vara Josef. Bröderna kände sig verkligen orättvist behandlade och Jakob tyckte väl att han har rätt att favorisera. Det får man ju inte i dagens familjer. Alla ska älskas lika mycket, alla har något de är bra på, alla är unika!

Men Jakobs favorisering och Josefs bortskämdhet ledde till att bröderna gjorde sin stora livssynd. De sålde sin bror för att bli av med honom, ljög åt sin far och levde med lögnen nästan hela sitt liv.

Är det först då som Josef  vaknar upp och inser att han blivit förfördelad? Då han möter motgångar, slipas han, ändras och blir den man som Gud behöver i sin plan. Han är ändå den utvalde, men nu behöver han inte den känslan för att leva lycklig, han behöver inte skryta med sin begåvning. Han vet att han är utvald och har en viktig uppgift som bara han kan utföra, men han går med en sorg om att ha blivit sviken, ratad av sina egna.

Försoning och förlåtelse höjer berättelsen till ett lyckligt slut.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

Josef ger sig till känna inför sina bröder

Konsten har ofta tagit upp teman från bibelns historier, likaså musiken. Bach gjorde sina Passioner med bibelns texter, liksom Mendelssohn och många andra kompositörer.

I ÅSFs barnkör sjunger vi inte ännu musik av Bach men har vi sjungit en musikal med lite lättare sånger om Josef och nu våren 2012 planerar vi att sjunga om Mose och hur Israels folk blir befriat från  slaveriet. Vi håller oss till barnens bibel med sångens kraft!    

Birgitta Forsman

Kyrkomusiker

Bysantinsk mosaik

Mose tar av sig skorna vid den brinnande busken

En andlig övning

Ska vi göra en andlig övning? Andliga övningar tränar insidan.

Sätt dig bekvämt. Ta några djupa andetag. Låt axlarna sjunka ner. Försök stänga ut allt som finns runt om kring dig. Låt vardagen och bekymren rinna av dig. Det finns bara här och nu. Du är här och nu.

Fokusera blicken på texten och läs långsamt. Långsamt! Smaka på orden. Läs högt om du kan. Stanna upp ibland. Lyssna till den inre rösten. Var ärlig.

Tänk tillbaka på året 2011. Vad jobbade du med? Hur såg ditt privatliv ut?

Hur mådde du? Vad du lycklig, trött, stressad, helt OK, inspirerad, irriterade, arg, deprimerad, ångestfylld, glad, nöjd? Hur mådde du?

Vad kan du göra för att du ska må bra i år?

Behöver du sova mera? Motionera mera? Drömma mera? Skriva ner dina tankar och känslor? Hitta nya vänner och intressen? Söka professionell hjälp? Åka på retreat? Måla?  Musicera? Läsa? Jobba mindre? Jobba mera? Få arbetshandledning? Skapa rutiner? Grubbla mindre? Umgås med familjen och vänner?

Vad skulle du må bra av?

Må Gud välsigna Dig under hela 2012!

Mia Bäck
Församlingspastor

Inför barnet i krubban

Att ställa fram en julkrubba i hem, skolor, kyrkor, skyltfönster och andra platser är en nygammal sed. Julkrubban har sin förebild i det som den helige Franciscus gjorde julnatten 1223. Franciskus ville för invånarna i den lilla bergsbyn Greccio lyfta fram julens händelse på ett enkelt och folkligt sätt. I en grotta i bergen iordningsställde Franciskus en krubba med halm. Runt krubban placerade han levande djur, en oxe, en åsna och ett lamm. Genom franciskanerna spred sig bruket att iordningsställa julkrubbor, inte kanske med levande djur, men med figurer av trä, keramik eller annat material. I Åbo, som strävar efter att vara Finlands julstad, kan man se julkrubbor på många ställen i det centrala Åbo. I Domkyrkan finns en liten unik julkrubba i Johannes döparens kapell. Kapellet finns genast till vänster då du kommit in i själva kyrksalen och intill kapellet hänger också Domkyrkans votivskepp.

Hieronymus samtal med Jesusbarnet

Kyrkofadern Hieronymus, som föddes 342 i Kroatien, är mest känd för sin latinska bibelöversättning Vulgata. Hieronymus bodde flera år i Rom, där han blev en populär själasörjare bland stadens societetsdamer. Trött på den kyrkliga maktkampen och alla intriger flyttade han till Betlehem där han bodde i över trettio år, fram till sin död år 420. Rätt känd är en liten meditation av Hieronymus, där han berättar hur han ofta har ett samtal med Jesusbarnet.

Hieronymus inleder samtalet: ”Ack, herre Jesus, hur du fryser och darrar, hur hårt du ligger för min salighets skull! Hur skall jag kunna ge något till dig i stället? ” Hieronymus upplever att barnet svarar honom: ”Jag önskar ingenting käre Hieronymus. Ge dig tillfreds! Jag skall bli ännu torftigare i örtagården och på det heliga korset.”

Ett samtal om de riktiga gåvorna

Hieronymus fortsätter: ”Kära Kristusbarn, jag måste nödvändigt få ge dig alla mina pengar.” Men då svarar Jesusbarnet: ´Himmel och jord tillhör mig. Jag behöver inga pengar. Ge dem i stället åt de fattiga, och jag skall betrakta det som om det skulle ha getts åt mig.” Hieronymus är envis och fortsätter: ´Kära Kristusbarn, det vill jag gärna göra, men jag måste få ge dig något. Annars dör jag av smärta.” Då svarar barnet: ”Käre Hieronymus, eftersom du är så frikostig, så skall jag säga dig, vad du skall ge mig: Ge mig dina synder, ditt onda samvete och din förtappelse.” Hieronymus svarar: ´Vad skall du göra med allt detta?” och han får höra barnet säga: ”Jag vill ta dem på mina skuldror - det skall vara min härlighet och mitt herradöme. Jesaja har ju förutsagt, att jag vill bära och ta bort alla dina synder.”
Då börjar Hieronymus gråta: ”Barn, kära Kristusbarn, hur har du inte rört mitt hjärta! Jag trodde att du ville ha något av mig, och så vill du bara ha det onda hos mig. Ta bort vad som är mitt! Ge mig vad som är ditt så blir jag fri från synden och viss om det eviga livet.”

Jag tycker att Hieronymus samtal med Jesusbarnet säger oss vad som är julens verkliga innehåll. Kanske du och jag kan försöka bli stilla en stund och föreställa oss att vi liksom Hieronymus samtalar med barnet i krubban.

Jag önskar dig en välsignad julhelg

Eero Sepponen
kyrkoherde

Mitt sista blogginlägg

Församlingen är inte vilken gemenskap som helst, den är ett liv. I Åbo svenska församlingar får vi alla leva från vaggan till graven, växa som människor i gemenskap med varandra och Gud. Vi döps, vigs och jordfästs i vår gemenskap och vi får utvecklas som kristna genom att gå i högmässa. Åbo svenska församling omfamnar vårt livsäventyr och hjälper oss att sätta blicken mot det kommande livet.

För mig kommer snart min relation till församlingen att förändras. 6.1 2012, Trettondagen, håller jag min sista högmässa som församlingspastor i Åbo svenska församling. Jag har kallats att gå in i andra uppgifter i kyrkan och kommer fr.o.m. då att inleda forskning på heltid vid teologiska fakulteten. På trettondagen sätter jag punkt för en nästan åtta-årig anställning i församlingen (ca fyra år som ungdomsledare och fyra år som församlingspastor). Nu återstår för mig att börja avsluta mina projekt, förbereda arbetet för den som följer mig och ta till vara alla minnen från min tid som församlingspastor.

Åbo svenska församling var mitt första andliga hem. Jag kom till Åbo år 2000 och inledde mina teologiska studier på Åbo Akademi. Efter ett tag hittade jag in i församlingens gemenskap. Ni tog emot mig och tillsammans med er har jag under åren fått växa i min yrkesroll, som medmänniska och i min relation till Gud. Ni har visat mig varför jag behöver kyrkan och det är med visst vemod som jag nu förbereder mig på att lämna över ansvaret som församlingspastor ni så generöst anförtrodde mig.

Men trots att jag nu lämnar min tjänst som församlingspastor lämnar jag inte församlingen. Jag och min fru Stefanie kommer inte att flytta från Åbo ännu på flera år så vi lär ses bl.a. på söndagar i kyrkbänken. Mina uppgifter ändras alltså i församlingen från att vara församlingspastor till att vara församlingsmedlem och den uppgiften ser jag fram emot att utföra tillsammans med er.

Tack för dessa år! Jag har tyckt om att vara er församlingspastor.

Fredrik Portin

Myriaders myriader änglar

När jag var tonåring brukade jag och mina kyrkligt aktiva vänner fantisera om himlen. Hur det skulle se ut och vad som skulle hända där. Vi föreställde oss ett himmelrike lika konkret som altartavlorna i kyrkan vi växte upp i. Vi fantiserade om Paradisvägen och Kärleksstigen där vi skulle bo, om gator av renaste guld och myriaders myriader änglar.

En av mina vänner trodde att man i himlen får göra det som man älskar allra mest. Hon skulle sitta på en vacker blomstrande sommaräng och måla tavlor. En annan vän skulle dra sladdar och mixa ljud och ljus vid en stor himmelsk konsert.

Även om jag idag tror att himlen kommer att vara helt annorlunda än jag någonsin i min vildaste fantasi kan föreställa mig, att himlen är mycket abstraktare än så, så är det ändå de här barnsliga bilderna av himmelriket som finns närmast hjärtat och som tröstar mig. Tröstar mig varje gång som någon kär människa lämnar detta liv.

När du läser det här har det gått två veckor sedan min unga vän omkom i en trafikolycka. Han blev 19 år gammal. När jag skriver det här har det gått fem dagar sedan olyckan och jag har ännu inga ord för det som har hänt. Jag har inte förstått det än. Hur han, som alldeles nyligen erbjöd sig ta bilen till våra skribaplaneringar, inte finns här mera. Hur han, som alltid mötte mig med ett stort leende och glada ord, inte längre får fortsätta glädja människor i sin närhet. Hur han, som var så lycklig över sin nya studieplats, inte längre kommer att umgås i mysrummet på TF.

Mikaelidagens bibeltexter om himlastegen, Guds tron och änglaskaror ger mig himmelskt hopp. Och jag föreställer mig min unga vän i himlen där han gör det som han älskar alla mest. Jag föreställer mig att han står i ett lyxigt kök och kockar ljuvligt god mat till nyfunna vänner. Jag föreställer mig att han är med i ett häftigt rockband och ackompanjerar den stora änglakören. Jag föreställer mig att han är mitt i händelsernas centrum vid den stora himmelska bröllopsmåltiden. Framförallt föreställer jag mig honom tillsammans med sin älskade pappa och alla dem som har kommit fram före honom.

Jag ser fram emot den dag då jag får möta honom igen på andra sidan pärleporten. Då jag får höra honom ropa: ”Hej Mia!”. Då jag får krama om honom och säga: ”Jag har saknat dig!”.

Och i bakgrunden hör vi myriaders myriader änglar sjunga All You Need is Love av Beatles. Kärleken upphör aldrig!

Mia Bäck
(Den här texten publicerades i KP torsdagen den 29.10)