Tänk vad
tiden går, i över ett år har jag nu arbetat som ungdomsarbetsledare i
församlingen. Det känns som det var igår när jag första dagen på jobbet satt
med en höggravid församlingssekreterare och lärde mig hur man skulle göra både
det ena och det andra…
Ja det har varit ett spännande samt lärorikt år och visst känns det bra när man upplever att man gjort rätt yrkesval, tänk att få trivas på jobbet! Tänk sen att dessutom, som en bonus, trivas med de arbetskamrater man har! (Jag undrar dock hur de trivs med mig och mitt högljudda sjungande och gitarrspelande… ;)
Ja det har varit ett spännande samt lärorikt år och visst känns det bra när man upplever att man gjort rätt yrkesval, tänk att få trivas på jobbet! Tänk sen att dessutom, som en bonus, trivas med de arbetskamrater man har! (Jag undrar dock hur de trivs med mig och mitt högljudda sjungande och gitarrspelande… ;)
Ja, jag
tycker verkligen om mitt jobb. I mitt arbete får jag vara med om värdefulla
människomöten, jag får samtala och berätta om saker som jag tror berör själva
kärnan i vad det är att vara människa. På min arbetstid får jag tillsammans med
andra fundera över existentiella frågor, jag får grubbla och fundera, jag får
skratta och leka, jag får utmana och bli utmanad, jag får sjunga, spela och dramatisera,
jag får bli berörd och få se andra bli berörda osv., osv… Ja ibland känns det
som om listan på fantastiska saker jag får vara med och göra i mitt arbete nästan
kan göras hur lång som helst ;)...!
Visst finns
det negativa grejer med mitt arbete men äh, varför ska man tala om dem..? Kanske
är man en obotlig positivist… =)
Som du
kanske vet, eller inte vet, har vi det senaste året varit mitt uppe i en
skriftskolförnyelse. Kortfattat handlar förnyelsen om att svänga om
skriftskolan så att vi inleder skriftskolperioden med skriftskollägret (det som
förrut varit i slutändan av skriftskoltiden) och bygger vidare på de
upplevelser och relationer som skapats på lägret. Jag har varit med så pass
länge att jag också fått pröva på den ”traditionella” modellen för skriftskolan
och helt spontant har jag upplevt förnyelsen som väldigt positiv. Under hösten
och våren har jag sedan fått träffa konfirmanderna i mindre grupper flera
gånger och jag upplever att jag har en helt annan kontakt till de här
konfirmanderna än vad jag haft med konfirmander under tidigare år.
Det ska bli
otroligt spännande att få ta del av konfirmandernas feedback och jämföra den
feedback vi får med tidigare år. Har vi lyckats med våra målsättningar? Har
skriftskolan som helhet blivit mer meningsfull? För många är skriban en
oförglömlig upplevelse och därför har vi genomfört den här förnyelsen. Vi vill
att skriban i framtiden fortfarande ska vara en oförglömlig upplevelse där
ungdomar får uppleva Gud och hans ofattbara kärlek, där de får lära sig om vad
kristen tro verkligen handlar om.
Nu närmar
vi oss slutet för de konfirmander som var de första att vara med om
skriftskolförnyelsen i Åbo svenska församling. Konfirmationerna står för
dörren. När jag tänker tillbaka på den tid som jag fått spendera tillsammans
med de här fantastiska ungdomarna bubblar det upp blandade känslor. På
konfirmationen träffas vi för sista gången i skriftskolans tecken vilket känns
vemodigt. Samtidigt är jag oerhört tacksam för den tid som varit och alla de
gånger jag tänkt:
- Wow,
vilka fantastiska ungdomar jag får ha att göra med!
Konfirmationen
är ju en fest, ja visst känns det roligt och skönt att blicka vidare! Men visst
känns det samtidigt som om det var igår vi träffades för första gången på
skribaläger….. ja tänk vad tiden går…
Christer Romberg
ungdomsarbetsledare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar