Jag fick börja mitt arbete och pröva mig fram.
Med goda kolleger och trevliga församlingsbor kom jag igång och så småningom
har jag lärt mig mer och mer. I början var nog mitt hantverk inte så väl hyvlat
och vackert men så småningom har också jag kunnat lämna efter mig en och annan
välsnidad fönsterbåge. Fortfarande slinter kniven ibland och det blir ett fult
hack i träet, skillnaden är väl den att jag numera vet litet mer om hur träet
skall slipas och hacken blir färre och mindre. Liksom jag har lärt mig mera om
träet har jag lärt mig mera om mig själv. Det är viktigt eftersom min person är
mitt främsta arbetsverktyg. Jag är fortfarande samma person som har lätt för
att säga vad jag tänker och tycker och jag ställer fortfarande höga krav på mig
själv och andra. En annan skulle inte göra som jag, säga som jag. Men såhär
mitt i livet har jag hunnit bekanta mig med mitt viktigaste arbetsverktyg, mig
själv. Jag har lärt mig hur jag beter mig och kan om jag vill slipa ner de
vassaste kanterna. Den skickliga snickaren vet vilket trä som duger till vilket
arbete men vet också att det som är svårast att bearbeta, kvistar och hårt
eller skadat trä oftast blir det vackraste föremålen.
Det finns ännu mycket att lära om de människor
jag möter och om mig själv. Varje vecka kommer det emot erfarenheter som är utmanande
och värdefulla. Det jag tänker att jag kommer att kunna bättre den dagen jag
står inför pensioneringen, om sådär tjugo år, är att bemöta dem jag möter. Jag
behöver också lära mig att vila i mitt arbete, att mäta ut krafterna så att de
räcker till för hela uppdraget. För att komma dit behöver jag ta modell av
någon, några, litet av alla människor jag möter.
Speciellt bra förebilder finns det i unga
människor. Jag beundrar dem, de är för det mesta så energiska och fulla med
idéer, visioner och drömmar, men de kan också vila, ta igen sig, koppla av.
Unga människor kan sova länge, hänga med kompisar och bara slappa. Andra
förebilder är de äldre, de har så mycket visdom och förstånd. Dessa männsikor
har lärt sig att ta pauser, lärt sig att fördela krafterna på det väsentliga.
Det finns hur många fina modeller som helst. En särskilt bra modell är Jesus,
jag har tänkt att han nog inte var en särskilt lätt människa att umgås med,
trots att han kunde vara obekväm är han en modell som vi människor ännu idag
har mycket att lära av. Jag vill lära mig av honom, jag vill lära mig att
fokusera på det viktiga och vara modig nog att också göra det viktiga för
honom, för dig och för mig.
Jag måste lära mig att vara nöjd med vad jag
producerar, att se det vackra i fönsterbågens fals, inse att mitt hantverk
fyller sin plats. Snickarsonen älskar mig och dig för det vi är, inte för det
vi presterar.
Carita Eklund
diakonissa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar